Vega Docklands Session Ale 3,5%
Om man tar den lilla gula gubben i Google Maps och släpper honom på Manufakturgatan 2 på Ringön, södra Hisingen så finner man sig stå mittemellan Gotenius varv och en bilverkstad. Någonstans i krokarna ska man även kunna hitta Vega, ett lokalt bryggeri som bland annat annat gör trekommafemman Docklands Session Ale.
Ölet är kopparfärgat och helt klart och skummar upp med ett högt, poröst skum. Doft av mumma och apelsinläsk. Kolsyran är försiktig. Söt smak av chokladknäck och vanilj. Bra beska med mycket bröd. En aning apelsinzest i avslutet. Lång, vörtig eftersmak
Ölet är kopparfärgat och helt klart och skummar upp med ett högt, poröst skum. Doft av mumma och apelsinläsk. Kolsyran är försiktig. Söt smak av chokladknäck och vanilj. Bra beska med mycket bröd. En aning apelsinzest i avslutet. Lång, vörtig eftersmakDet är tydligt att Vega bryggeri är stolta över Ringön industri- och sjöfartshistoriska arv. Eiketten är en cartoonistisk bild av ett fraktskepp som nyss lagt till vid kajen, och har man läsglasögonen på kan man också läsa en reflektion kring hamnen på Ringön..
When the Ship Comes In
Våren 1963 arbetar Suze Rotolo med sceneriet på en liten teater i Greenwich Village. En av produktionerna är en uppsättning med sånger av Bertolt Brecht och Kurt Weill. En som ofta och gärna besöker repetitionerna är Rotolos dåvarande pojkvän Bob Dylan. I sina memoarer beskriver han sitt möte med den tyska, politiska kabarétraditionen så här:
Efter en stund kändes det som om jag inte hade ätit eller sovit på ungefär trettio timmar, så uppslukad var jag. Den sång som gjorde störst intryck var den verkliga publikfavoriten, en ballad som hette "Det svarta skeppet". Den hette egentligen "Sjörövar-Jenny", men jag hörde inte det namnet i sången, så jag uppfattade inte den riktiga titeln. (...) Det som sög in mig i den var raden om det svarta fartyget som följer på varje vers. (...) Det är en grym sång, som sjungs av en ond ande, och när hon sjungit färdigt finns det ingenting att tillägga. Man sitter andlös. (ur Memoarer - första delen i översättning av Mats Gellerfelt, 2004)Sjörövar-Jenny ingår i Brecht och Weills Tolvskillingsoperan där den sjungs av karaktären Polly Peachum - en hunsad ung kvinna som väntar på att giftas bort till den brutale sällen Mackie Kniven. Under bröllopskvällen fantiserar Polly om hur ett enormt, kanonbestyckat fartyg - anfört av den drakoniska Sjörövar Jenny - bombarderar staden. På Sjörövar Jennys befallning går besättningen sedan iland och avrättar invånarna..
Jag dissekerade sången, öppnade den. Det var formen, associationerna i den fria versen, strukturen och likgiltigheten för vedertagna melodiska mönster som gav den dess speciella skärpa. Jag ville lära mig att manipulera och kontrollera den här särskilda strukturen och formen som jag visste var nyckeln till Sjörövar-Jennys elasticitet och enastående uttryckskraft. (ur Memoarer - första delen i översättning av Mats Gellerfelt, 2004)
Vad Dylan söker efter är förstås verktyg och mekanismer som skulle kunna gå att använda i allt framtida komponerande. Trots det är det frestande att leta efter en enskild sång som mer explicit skulle kunna vara inspirerad av Sjörövar-Jenny, och det är då lätt att stanna upp framför When the Ship Comes In från albumet The Times They Are A-Changin´ (1964).
Precis som i Sjörövar-Jenny beskriver sången hur ankomsten av ett skepp omkullkastar allt det gamla. Men till skillnad från Brecht och Weills Sjörövar-Jenny uttrycker Dylans When the Ship Comes In mer en förhoppning än ett hot:
Oh the time will come up
When the winds will stop
And the breeze will cease to be breathin'
Like the stillness in the wind
'Fore the hurricane begins
The hour when the ship comes in
Oh the seas will split
And the ship will hit
And the sands on the shoreline will be shaking
Then the tide will sound
And the wind will pound
And the morning will be breaking
Oh the fishes will laugh
As they swim out of the path
And the seagulls they´ll be smiling
And the rocks on the sand
Will proudly stand the hour that the ship comes in
Vad som egentligen kommer att hända när skeppet anländer får vi aldrig reda på. Visserligen avslutas sången, liksom Sjörövar-Jenny, med fiendens fysiska nedkämpande (And like Pharoah's tribe / They will be drowned in the tide), men i övrigt känns When the Ship Comes In helt igenom icke-aggressiv. Versen om fiskarna som bereder väg för skeppet medan måsarna ler är till och med direkt gullig; som ett sångnummer i en Disneyfilm snarare än en skildring av tidens slut. Till detta kan vi också lägga själva framförandet; snabbt utan tid till eftertanke eller tvekan driver durackorden fram den röststarka, klara sången - då och då interfolierad av ett snärtigt munspel.
Även om When the Ship Comes In av ett bibliskt färgat språk, går det i vissa verser att hitta tydliga inslag av sjömansvisa (en typ av folksång som Dylan bör ha varit väl bekant med). För en svensk lyssnare är det dessutom svårt att inte tänka på Taube när de maritima termerna hopar sig:
A song will lift
As the mainsail shifts
And the boat drifts on to the shoreline
An the sun will respect
Every face on the deck
The hour that the ship comes in.
I en intervju berättar Joan Baez om hur en rasande Dylan skriver When the Ship Comes In i sitt hotellrum under en enda natt i augusti 1963. Enligt Baez är upprinnelsen till sången att Dylan blivit illa behandlad av hotellets portier.
Det är med andra ord långt till den stackars Polly Peachum i Tolvskillingoperan, men det spelar å andra sidan mindre roll. I likhet med många andra sånger från denna tid (till exempel Blowin' in the Wind eller The Times They are A-Changin') är texten vidöppen för lyssnarens egna projektioner. Avskaffande av raslagar, Jesu återkomst, socialistisk revolution eller avancemang i allsvenskan? Det är bara att välja.
