Sir Taste-a-lot och Lay, Lady, Lay (live version 1974)

Sir Taste-a-lot 3,5%

För någon månad sedan tog folkobob upp företeelsen med att bryggerijättar skapar underetiketter för att prångla öl med lite trendig indiekänsla.  Då gällde det Carlsberg/Falcons Backyard Brew. Nu har det blivit dags för Spendrups motsvarighet: Sir Taste-a-lot från Brutal Brewing. Kanske var det till och med så att Sir Taste-a-lot var allra först ut i folkölshyllan.

Doften är svagt blommig. Ölet är ljust bärnstensfärgat med ett bubbligt cummulusmoln till skum. Sir Taste-a-lot skall vara en lager (tror jag) men smaken är mer åt ale-hållet. Kanske är det amarillo-humlen som leder bort tankarna från lagern. Hursomhelst så är ölet smakrikt med en måttlig och rund beska. Smaken är brödig och välhumlad med en parfymton som stannar kvar i eftersmaken.

Burken är stilrent kopparfärgad och tanken är nog att man skall associera till de stora tankar som finns på bryggerier. Av koppar gör man mässing och av mässing kan man göra allt möjligt. Till exempel en säng.

Lay, Lady, Lay (live version 1974)

Om jag skall vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad mässingssängen representerar i amerikansk poulärkultur. Är det en projektionsyta för kitsch och dålig smak eller en symbol för lyx och dekadens? I låten Lay, Lady, Lay så uppmanas hursomhelst en kvinna att lägga sig över berättarjagets mässingssäng och därigenom få sina önskningar uppfyllda och behov tillgodosedda:

Lay, lady, lay, lay across my big brass bed
Lay, lady, lay, lay across my big brass bed
Whatever colors you have in your mind
I´ll show them to you and you´ll see them shine

I de följande två verserna ändras - eller snarare utökas - textens positionsmarkörer. Berättarjaget talar fortfarande om sig själv i första person och kvinnan är fortfarande textens du, men nu tillkommer även ett maskulinum i tredje person:

Lay lady lay lay across my big brass bed
Stay, lady, stay, stay with your man awhile
Until the break of day, let me see you make him smile
His clothes are dirty but his hands are clean
And you´re the best thing that he´s ever seen

Stay, lady, stay, stay with your man awhile
Why wait any longer for the world to begin
You can have your cake and eat it too
Why wait any longer for the one you love
When he´s standing in front of you.

Är det berättarjaget själv som med smutsiga kläder (men rena händer) nu plötsligt beskriver sig utifrån ett tredje-persons-perspektiv och som vi i slutet av tredje versen finner stående framför kvinnan i sången? Skall detta dubbla berättarperspektiv i så fall ses som ett utslag av en pompös självgodhet eller - rakt motsatt - ett uttryck för uppgivenhet och resignation där berättarjaget betraktar det som händer med den utomståendes blick.

En annan tolkning är att vi i Lay, Lady, Lay får ta del av ett triangeldrama som, förutom berättarjaget och kvinnan på mässingssängen, även involverar den man som i texten representeras av pronoment he/him. I doktorsavhandlingen Att röra en värld (2008) noterar litteraturvetaren och queerteoretikern Ann-Sofie Lönngren att August Strindberg i sina triangeldramer verkar betydligt mer intresserad av att skildra de konkurrerande männens relation än den kvinna som konflikten egentligen handlar om. Detta resonemang går utan problem att föra över till de tre första verserna av Lay, Lady, Lay där berättarjaget ägnar större delen av sin uppmärksamhet åt en annan mans varande och mående. När kvinnan väl beskrivs görs det genom den andre mannens ögon ("the best thing he´s ever seen"). Överhuvudtaget verkar berättarjaget rätt ointresserad av såväl kvinnan som lustobjekt som sina egna begär. Istället ger han uttryck för en altruistiskt självuppoffrande hållning när han i första versen gör sig till katalysator för kvinnans sexuella utlevelse och i den tredje uppmanar henne att välja lyckan; oavsett hur denna lycka ser ut och vilka konsekvenser detta val får för honom själv.


Det är först i den avslutande versen som berättarjaget uttrycker ett eget intresse för kvinnan:

Lay, lady lay, lay across my big brass bed
Stay, lady stay stay while the night is still ahead
I long to see you in the morning light
I long to reach for you in the night
Stay, lady stay stay while the night is still ahead.

Huruvida tredje-persons-pronomenet i vers två och tre representerar ett juxtapositionerande berättarperspektiv eller den tredje parten i ett triangeldrama kan diskuteras. Den musikaliska gestaltning av Lay, Lady, Lay som man kan höra på Nashville skyline (1969) ger stöd åt båda tolkningarna.  En smekande pedal steel gitarr ligger långt fram i ljudbilden och  Dylan framför låten med en avslappnad och sammetslen countrytenor. Men rösten har också ett inslag av road självdistans. Kanske är det  rösten hos en man som kan be en kvinna: "stay with your man a while" och syfta på sig själv. Å andra sidan finns det också ett upphöjt lugn i Dylans nya croonerstämma. Det är rösten hos någon som kan vara intrasslad i ett svartsjukedrama utan att vara svartsjuk och som kan säga "let me see you make him smile" - och mena det.

På livealbumet Before the Flood från 1974 framförs dock Lay, Lady, Lay på ett radikalt annorlunda sätt. Dylan sjunger starkt och ibland nästan ropande. Slutordet på varje rad accentueras med ett ylande som stiger i tonhöjd. Det är inte så att han låter aggresiv, utan snarare en smula plågad. Men av vad? Kanske har svartsjukan trots allt gripit tag i honom till slut - eller så är det helt enkelt den benägna marskatten vi hör. Å andra sidan behöver de två kvaliteterna inte utesluta varandra. The Band ackompanjerar med ett rakt men fingerfärdigt rock-komp. Countrygitarren som på Nashville Skyline slätade över och smetade ut är nu borta och kanske tog den Nashville-romantikerns uppblåsta självförtroende med sig. Dylans röst är desperat; kanske anar han att kvinnan som uppmanats att inte vänta "for the one you love" nu rör sig mot fel person.