Visar inlägg med etikett Knocked Out Loaded. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Knocked Out Loaded. Visa alla inlägg

30 mars 2022

Påsköl och They Killed Him

Påsköl 3,5%

Luleås anrika Nyckelbryggerier gick som bekant i graven under 1980-talet  när de inlemmades i TILL-koncernen,  såldes vidare till Falcon och slutligen lades ner. Men likt en jästdriven fågel Fenix har Nyckelbryggerierna återuppstått med såväl original-logotypen och lokalfärgen intakt.

Nyckelbryggeriernas Påsköl är mörkt kopparrött med ett högt frasigt skum som snabbt sjunker ned till ett slitstarkt lock utan att lämna rester. Behaglig doft av apelsinchoklad och vört. Rund kropp med rejäl sirapssötma. Faktiskt drar det lite åt svagdricka och mumma. Tydlig kaffeton i avslutet. Något klen kolsyra. Medellång eftersmak som övergår i metall.

Det är förstås trevligt att det fortfarande finns påskölsfolköl på hyllorna. En fin tradition som levandehåller minnet av den dödade fridsfursten från Nasaret.

They Killed Him

Jämte saxofonsolon är nog barnkörer det element som är mest svårplacerat i pop- och rockmusik. Det säger en hel del att inte ens Pink Floyd på toppen av sin förmåga riktigt lyckades få till det på Another Brick in the Wall. Man förstår hur de tänkte; de späda rösterna ska kontrastera textens hårda rader om alienerande skolsystem och osökt föra tankarna till rottingstärkta internatskolor och anglikanska katedraler. Dessvärre känns resultatet mer som en hejarklack på en knattematch.

1986 är det Bob Dylans tur att montera upp ett mickstativ framför sjungande barn. Han gör det på det egenproducerade albumet Knocked Out Loaded, en skiva som inbitna fans brukar uppskatta på grund av att "den åtminstone är bättre än skivan som kom efter".  Lyckligtvis är det inte sitt eget material han ger sig på, utan Kris Kristoffersons They Killed Him - en låt som dittills bara getts ut av Johnny Cash och då  undangömd som singelbaksida.

Låten skildrar i tur och ordning tre martyrer: Martin Luther King, Mahatma Ghandi och Jesus Kristus.

There was a man named Mahatma Gandi
He would not bow down he would not fight
He knew the deal was a-down and dirty
And nothing wrong could make it right away
But he knew his duty, and the price he had to pay
Just another holy man, who dared to be a friend.
My God they killed him

Another man from Atlanta, Georgia
Name of Martin Luther King
He shook the land like rolling thunder
And made the bells of freedom ring
With a dream of beauty that they could not take away
Just another holy man who dared to make a stand 
My God, they killed him

The only son of God Almighty
The holy one called Jesus Christ
He healed the lame and fed the hungry
And for his love they took his life away 
On the road to glory where the story never ends
Just the holy Son of Man, I 'll never understand
My God, they killed him

Efter dessa tre verser lämnar både Cash och Dylan över sången över till en -som det verkar - oskolad barnkör vilken sammanfattar texten genom att upprepa versernas inledningsrader. Barnkören används alltså både av Cash och Dylan men Dylan har lyckats hitta ett dito som är ett snäpp värre - gäll och påträngande 

På ett sätt är det svårt att förstå varför Dylan väljer att tolka just They Killed Him. Förutom det uppenbara faktum att låten bara är några år gammal - Dylan brukar ju välja sina covers bland betydligt äldre material - så borde borde Johnny Cashs insjungning verka som en avskräckande monolit av högstämt gravallvar. 

Å andra sidan är det lätt att se vad som väckt Dylans intresse. Politiska rebeller som mytologiseras, och religiösa personligheter som politiseras, är ett återkommande tema i Dylans konstnärskap. Vidare bör det helt igenom odefinierade pronomenet "they" ha lockat.  För även om Ghandi mördades av den militanta hindunationalisten Nathuram Godse och Martin Luther King av pornografen och bankrånaren James Earl Ray så var de egentligen bara marionetter åt en större ansiktslös, repressiv makt, ständigt beredd att slå ner på människor som söker frihet från förtryck och andligt slaveri.

Dylan har dock svårt att uppbåda samma ton av magistral högtidlighet som Cash. Istället väljer han rollen som den patosfyllde historieberättaren, och levererar texten med både sväng och nerv. Faktiskt hör sånginsatsen till skivans bästa, men  tyvärr hamnar den helt i skuggan av tidstypiska saxofonslingor och reverbbehängda rimshots.
 
Fyra månader efter Dylan ger även Kris Kristofferson ut They Killed Him på albumet Repossessed. Kanske ville han försöka återta den (albumtiteln antyder faktiskt att så är fallet). Det var ju trots allt han som skrev den. Det behöver knappast sägas att barnkören nu ersatts av ett gitarrsolo.

20 mars 2018

Gyllene Tider och Got My Mind Made Up

Gyllene Tider 3,5%

Så har det äntligen blivit dags för folkobobs första norska trekommafemma. Den öl som fått den stora äran att representera  broderfolket i väst är  IPA:n Gyllene Tider från Bergenbryggeriet 7 Fjell.  Detta öl har fått en rejäl spridning under det senaste halvåret  genom ICA koncernens samarbete  med folkölsbutiken Bottl3,5hop

Doft av aprikos och jäst. Ölet är bärnstensfärgat och nästan helt klart. Kolsyran är pigg men inte stickig. Skummar upp med ett luftigt men hyfsat långvarigt skum som sjunker undan utan särskilt mycket kläng. Smaken är fyllig och komplex med mycket malt och frukt (apelsin och grape) men också lite kola och jäst. Gyllene Tider har en kryddig, men välbalanserad beska som även ger plats åt det runda och fruktiga. Humle och ingefära i eftersmaken. Lite "tjock" munkänsla.

Avslutningsvis kan vi konstatera att ölet delar namn med den svenska popgrupp som under det tidiga 80-talet hade stora framgångar i Norge. På  många sätt är Per Gessle och hans Gyllene Tider en slags svensk motsvarighet till Tom Petty and the Heartbreakers. Båda grupperna släpper vid 70-talets slut och 80-talets början en serie album med välsnickrad och new wave-doftande poprock och  det är knappast en slump att just Gyllene Tider gjort en svensk version av Tom Petty and the Heartbreaker's I need to Know ("Vill ha ett svar" på albumet Moderna Tider, 1981)


Got My Mind Made Up

Inom biologin kallas ett ömsesidigt utbyte mellan två frilevande organismer för ektosymbios. Typiska exempel på ektosymbios är samspelet mellan clownfiskar och havsanemoner, myror och bladlöss, pilotfiskar och hajar men kanske allra mest... Tom Petty och Bob Dylan.

I en intervju i American Songwriter berättar Petty om hur han sommaren 1978 får en personlig backstageinbjudan efter en  Dylankonsert i Los Angeles. Sju år senare, hösten 1985, kompar Tom Petty and the Heartbreakers Dylan på Farm Aid-galan och året därpå beger de sig gemensamt ut på den  världsomspännande  True Confession-turnén.

Det är under ett uppehåll från denna turné som Dylan och Tom Petty (den senare tillsammans med sitt band the Heartbreakers)  spelar in låten Got My Mind  Made Up till albumet Knocked Out Loaded  (1986).

Tom Petty and the Heartbreakers står för det musikaliska arrangemanget, ett svängigt och snabbfotat Bo Diddley-komp kryddat med en effektfullt hoande, Stones-doftande doa-kör.

Till detta kommer en matchande Dylan-text som till största del består av en samling disparata rock´n roll aforismer, löst sammanhållna kring ett tema om självbestämmande och känslomässig integritet:


 Don´t ever try to change me,
I been in this thing too long.
There's nothin' you can say or do
To make me think I'm wrong

(...)

Call your Ma in Tallahassee
Tell her her baby´s on the line
Tell her not to worry
Everything is gonna be fine

(...)

Well, if you don´t want to see me,
Look the other way.
You don't have to feed me
I ain't your dog that's gone astray
I got my mind made up

Denna nostalgidoftande rocklyrik har utan tvekan en viss charm, även om det inte är Dylans starkaste ögonblick som textförfattare. Lyckligtvis finns det fyra rader som bryter av och sticker ut - i andra versen hittar vi nämligen en märklig passage om Libyen.

Well, I'm goin' off to Libya
There's a guy I gotta see.
He's been living there three years now
In a oil refinery
I've got my mind made up (x2)

Är det ett skämt, ett tidigt uttryck för den lite skeva humor som ofta letade sig in i Travelling Wilburys skivor? Eller är det en bizarr samtidskommentar rörande de bombningar som USA genomförde mot mål i Libyen, månaden innan Got My Mind Made up spelades in? Bombningarna - som i sin tur var ett svar på ett misstänkt libyskt terrorattentat i Västtyskland - fördömdes av FN och bidrog till att skruva upp ett redan spänt stämningsläge i mellanöstern.

Huruvida raderna om Libyen verkligen är tänkta att tas på allvar kan förstås diskuteras, men med lite god vilja skulle de kunna ses som en slags utrikespolitisk (!) återspegling av sångjagets strävan efter integritet och autonomi.  Kanske ger Got My Mind Made Up helt enkelt uttryck för följande existentiella sanning: Friheten att fatta egna beslut har ett värde i sig, även om besluten visar sig vara helt fel.