Poppels och Ain't Talkin'

Poppels 3,5 %

Med glädje noterar jag att Poppels session pale ale kommer i en sån där liten knubbig pilsnerfilmsbutelj. Jag öppnar en flaska  och skänker en tanke till Thor Modéen. 

Doften är rejält fruktig med aprikos och mango. Ölet är halmfärgat och nästan helt klart. Skummet är grovt och frasigt med antydan till kläng. Diskret kolsyra. Bra, maltig kropp och tydlig grapefruktsbeska.  En viss sötma i avslutet och en aning gräs och klöver i  eftersmaken.

Poppels bryggeri ligger i det lilla samhället Jonsered, strax utanför Partille. Orten är kanske mest  känd som motorsågsmärke, även om företaget  nu för tiden även tillverkar andra skogs- och trädgårdsredskap.

Det är därför passande att bryggeriet i Jonsered har ett namn som påminner om poppel - ett träd som man ju ofta hittar i trädgårdar. Ibland planterat, ibland som ett ovälkommet rotskott.

Ain't Talkin' 

Frågan är om inte trädgården är det högsta uttrycket för människan som kulturvarelse. Ogräs rensas och späda grenar binds upp i utbyte mot söta frukter och blomsterprakt. För en stund har hon tämjt naturen utan att kuva den. 

En Dylan-låt som både börjar och slutar i en trädgård  är Ain't Talkin' från Modern Times (2006). Det är dock  inte en prunkande grönska som omsluter sångjaget; istället hänger skadade blommor från slokande rankor medan en kristallfontän utstrålar kyla och livlöshet:

As I walked out tonight in the mystic garden

The  wounded flowers were dangling from the vines

I was passing by yon cool and crystal fountain

Someone hit me from behind.

Den  misskötta trädgården är en klassisk och tillika svårslagen metafor för själsligt och moraliskt förfall. Vi möter den i alltifrån Francess Hodgsons roman The Secret Garden (1909) till Olle Adolphsons Trubbel (1961): Nu stryker vinden genom trädens höga kronor / men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt / Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt / Och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst   

Vem som slår ner sångjaget "from behind" får man aldrig reda på, men det blir början på en vandring där sångjaget  rör sig genom världen:

Ain't talkin', just walkin´

Through this weary world of woe
Heart burnin', still yearning' 
No one on earth would ever know

I efterdyningarna av Bob Dylans Nobelpris samtalade kulturjournalisterna Måns Hirschfeldt och Mikael Timm om berättarperspektivet i Ain´t Talkin' (kulturnyhetern 9 december 2016). Skarpsynt konstaterar de att Dylans sångjag har vissa likheter med Dante Alighieris diktpersona i Den gudomliga komedin.

Liksom Dante låter Dylan ett allvetande berättarjag beskriva världen - oftare tyst och observerande än upplevande och värderande. En annan beröringspunkt med Dante är att jaget i Ain't Talkin'  både söker och strävar efter en högre rättvisa. Men till skillnad från Den gudomliga komedin - där de gudsfruktiga belönas i Paradiset - så verkar strävan efter rättfärdighet i Ain't Talkin' enbart göra tillvaron snårigare och om möjligt ännu svårare att uthärda:

They say prayer has the power to help so pray from the mother
In the human heart an evil spirit can dwell
I'm trying to love my neighbor and do good unto others 
But oh, mother, thing's ain't going well.

(...)

The whole world is filled  with speculation
The whole wide world wich people say is round
They will tear your mind away from your contemplation
They will jump on your misfortune when you're down

(...)

All my loyal and much loved companions
They approve of me and share my code
I practice a faith that's been long abandoned
Ain't no altars on this long and lonespme road

Den nerkokade radikalpessimismen matchas av ett minimalistiskt men suggestivt två-ackordsarrangemang. På något sätt känns den ständiga växlingen mellan E-moll och A-moll logisk med tanke på textens tvådelade värld,  kluven mellan förr och nu, helt och trasigt, rätt och fel. Även själva textstrukturen är tydligt  tvådelad med korsvis rimmade verser och  refränger (Kanske är A- och B-vers en bättre beskrivning då varje refräng har en unik text).

Delad i två, men knappast i balans. Där Den gudomliga komedin skildrar ett moraliskt system i perfekt ordning och harmoni  beskriver Ain´t Talkin ett värdesystem som är statt i förfall. Förklaringen får man i sista versen:

As I walked out in the mystic garden
On a hot summer day, hot summer lawn
Excuse me, ma'am I beg your pardon
There's no one here, the gardener is gone

Gud är inte död, bara försvunnen ...