Eriksberg och True Love Tends to Forget

Eriksberg 3,5%

Så har det blivit dags för ett glatt återseende i folkobob. Efter flera års frånvaro har nämligen Carlsbergs "kvalitets-profil-öl" Eriksberg återvänt till folkölshyllan. Då Eriksberg numera kallas för dortmunder istället för ljus lager (och dessutom sportar en diskret bård i rött, gult och svart) är det troligt, för att inte säga sannolikt, att nylanseringen också är ett vältajmat försök att profitera på det ökade intresset för tysk öl.

Svag doft av ljust bröd. Färgen är halmgul. Det skummar på bra med ett ganska långvarigt och ganska grovt skum. Viss antydan till kläng. Bra kolsyra. Ölet har en rund beska och en behagligt len munkänsla. Det finns både malt och honung i smaken. Något kort och syrligt avslut.

Öltypen dortmunder har förstås fått sitt namn från staden Dortmund - en gammal tysk Hansastad där låten True Love Tends to Forget livedebuterade den 27 juni 1978.

True Love Tends to Forget

Ofta känns det som om något skaver i Bob Dylans kärlekslyrik. Antingen är loppet redan kört eller så är jaget i sången en så uppenbar källa till problemen att förhållandet ändå verkar dömt att misslyckas. True Love Tends to  Forget från albumet Street Legal (1978) kan faktiskt illustrera bägge delarna. Låten börjar med att vi presenteras för ett jag som just verkar ha insett att den han älskar är på väg bort från honom. Att själva ögonkontakten blivit en källa till oro och ångest väcker emellertid en misstanke om att insikten görs lite grann i elfte timman. Om det nu inte redan är försent förstås:

I´m getting weary looking in my baby's eyes
When she's near me she´s so hard to recognize
I finally realize there's no room for regret
True love, true love tends to forget

De  två slutraderna anger orsaken till problemen: En kärleksrelation är binär; antingen satsar man allt eller så gör man det inte - några mellanlägen finns inte. Åtminstone inga som fungerar.

I den andra versen framstår ärligheten som ett tveeggat svärd; på en och samma gång utgör sanningen både relationens största tillgång och allvarligaste hot. Kvinnan i sången har lovat att vara ärlig, något som i sin tur håller på att göra sångjaget till ett nervvrak. Dock får man aldrig reda på var skon klämmer; att hon sagt som det verkligen är eller att hon inte gjort det:

Hold me, baby be near
You told me that you´d be sincere
Every day of the year´s like playin´ Russian Roulette
True love, true love tends to forget

Sjuttiotalets Bob Dylan rör sig som bekant fritt mellan en mängd olika musikaliska influenser och True Love Tends to Forget är inget undantag: Den smäktande countryrock som vi hör i verserna omvandlas i refrängen till en själfull r'n'b-ballad:

I was lyin´down in the reeds without any oxygen
I saw you in the wilderness among the men
Saw you drift into infinity and come back again
All you got to do is wait and I´ll tell you when

Refrängen ger oss också en tillbakablick på hur allt började. Beskrivningen är skissartad och - förstås - ytterst subjektivt: Likt Hamlets Ofelia driver han genom vassen mot sin undergång samtidigt som hon är utlämnad åt främmande mäns godtycke. Språket är typiskt Dylanskt och verkar hämta näring från både från Bibeln (in the wilderness among men) och science fiction-noveller (drift into infinity).

Den oförmåga till definitiva beslut som hittills skymtat mellan raderna blir i refrängen tydlig för alla och envar: Hon ska vackert vänta så att han ska kunna säga till när det är dags. Frågan man ställer sig är förstås om hon fortfarande väntar. Refrängens tre första rader beskriver händelseförloppet i preteritum, medan den sista raden snarare skildrar något som väntar på att ske. Känslan av att vi närmar oss en oundviklig brytpunkt förstärks av att sången - som i verserna varit lugn och balanserad - nu istället är påträngande och desperat.

I den sista versen övergår inre konflikter och slitningar till rena paradoxer och motsägelser:

You belong to me, baby, without any doubt
Don´t forsake me, baby, don´t sell me out
Don´t keep me knockin´ about from Mexico to Tibet
True love, true love tends to forget.

Vem tillhör egentligen vem? Det bästa vi kan hoppas på är att de har lämnat ut sig till varandra - ett känslomässigt, ömsesidigt gisslantagande och den reciproka kärleksrelationens något svajiga grund. En så uppenbar källa till problem att det hela verkar dömt att misslyckas.