Rimfrost och It´s Alright, Ma (I'm Only Bleeding)

Rimfrost 3,5%

I Skånes nordöstra hörn hittar vi Trolle Ljungby, Charlis Brygghus och en amber ale med det bistra namnet Rimfrost. Det känns förstås aningen otajmat att mitt i en apokalyptisk värmebölja,  ge sig i kast med en folköl som utger sig för att vara "Vinterns räddning", men vänligen betänk att det i skrivande stund  (31 juli) inte ens är åtta veckor tills det återigen är dags att vrida tillbaka klockan till vintertid.


Färgen är brun och nästan helt klar Doft av kakor och kardemummaskorpor. Ölet skummar upp rejält med ett frasigt skum som sjunker undan utan att lämna rester. Stickig kolsyra och lite gasig munkänsla.  Rimfrost är smakstark med rostad malt och en ton av mintchoklad. Tydlig kropp med rondör och balanserad beska. Farinsocker i avslutet och parfymig eftersmak.

It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding)

Varför gillar vi när texter rimmar? Frågan kan verka banal, men förtjänar att tas på allvar. Forskare som studerat språkutveckling hos förskolebarn noterar att rimramsor inte bara bidrar till att utveckla en förståelse för fonem, ljud och stavning utan också hjälper barnet till ett mer abstrakt tänkande.

Genom rimleken inser barnet att ord kan ha vitt skilda betydelser, trots att de låter lika. Vidare lockar rimmandet ofelbart fram en strid ström av nonsensord, där slurken i burken lika gärna kan leda till  fnurken som spurken. Som barn fascinerades jag av den ocean av ord som aldrig någonsin skulle  få en innebörd; men det faktum att alla ord till syvende och sist enbart är  tillfälliga överenskommelser är förstås en svindlade insikt även för en vuxen.

Litteraturhistoriskt sett utgjorde rimsmidandet länge en av lyrikens kärn-verksamheter. Med modernismens genombrott i början av 1900-talet blev dock den rimmade poesin satt på undantag. Orsakerna var flera, en av dem att modernismens lyrik trivdes bäst i tunna häften. När dikter inte längre sjöngs, traderades eller proklamerades blev typsnitt och radbrytningar viktigare än rimmet.

I boken Dylan - En kärlekshistoria (Norstedts 2011) återger musikjournalisten Håkan Lahger ett samtal med poeten Gunnar Harding. Bland annat berättar Harding om hur femtiotalets beatpoeter - anförda av litteraturkritikern och poeten Charles Olsson -  förgäves försökte återföra lyriken till musiken via jazzen. Enligt Harding misslyckas projektet då den moderna jazzens värld av improvisation var av ett annat slag än den moderna poesins. Harding menar att det var först med Bob Dylan som man äntligen lyckades "återförena lyran med lyriken".

Varken Lahger eller Harding berör Dylans rim. Det gör istället Svenska Akademiens tidigare ständige sekreterare Sara Danius. När Bob Dylan får nobelpriset 2016 säger Danius så här till TT: "Dylan skriver ett örats poesi. Precis som Sapfo och Homeros gjorde för 2500 år sedan så skriver han poesi som ska framföras". Till Kulturnyheterna säger  Danius dessutom att "Han är extremt bra på att rimma".

Låt oss ta It´s Alright Ma (I´m Only Bleeding) från Bringing It All Back Home (1965) som exempel. Med sina sju och en halv minuter och tjugo verser är It's Alright Ma (I´m Only Bleeding) av Dylans längre låtar. De tjugo verserna utgörs av femton A-verser och fem B-verser, jämnt fördelade enligt mönstret AAAB.  It´s Alright Ma (I´m Only Bleeding) består med andra ord av fem lika långa delar där tre A-verser följs av en B-vers. Den första delen ser ut så här:

Darkness at the break of noon
Shadows even the silver spoon
The handmade blade, the childs balloon
Eclipses both the sun and moon
To understand you know to soon
There is no sense in trying

Pointed threats they bluff with scorn
Suicide remarks are torn
From the fools gold mouthpiece the hollow horn
Plays wasted words, proves to warn
That he not busy being born
Is busy dying

Temptation´s page flies out the door
You follow, find yourself att war
Watch waterfalls of pity roar
You feel the moan but unlike before
You discover that you'd just be one more
Person crying

So don't fear if you hear
A foreign sound to your ear
It's Alright Ma, I'm only sighing

Vi kan konstatera att samtliga verser slutar med - och binds samman av - ett [iᶇ:]-ljud (trying, dying, crying, sighing). Men vi kan också konstatera att denna slutrad sticker ut från respektive vers just genom att den inte rimmar med de närmast föregående raderna. Ickerimmet bidrar således till att lyfta fram och stryka under slutraden. Ibland känns den som en sammanfattning, ibland som en paroll.

Om man enbart läser texten till It's Alright Ma (I´m Only Bleeding) blir upplevelsen onekligen en smula platt. Till skillnad från lyssnaren - som ju hör ett ord i taget - ser läsaren istället textsjok, och överraskas därför inte av slutrimmen på samma sätt. Men viktigare ändå är att läsarens inre röst sällan förmår att gjuta liv i de rim som föregår dessa slutrim.

Det kan däremot Bob Dylan. Med utsökt timing väcker han både inrim (handmade blade), uddrim (busy being born) och assonanser (temptations page och remarks are). Med full kontroll driver han sedan fram versen till den väntade slutraden där lyssnaren, ivrigt väntande, möter upp.

Ysta vinteröl och Precious Angel

Ysta Vinteröl 3,5%

Det är ett rimligt antagande att det någonstans finns en algoritm som beskriver hur försäljningskurvan för säsongsöl ser ut beroende på om det har ordet "jul" eller "vinter" i namnet.  Julöl går bara att sälja under december månad, men å andra sidan kan det ha tomtar på etiketten. Vinteröl går däremot  att kränga ända in i mars månad, men är  betydligt mer begränsat när det gäller tomtar och karminrött.

Antagligen går det hela på ett ut, men en möjlig fördel för vinterölet torde vara att ingen riktigt vet hur ett vinteröl ska smaka. Julölet smakar vört, russin, bränd sirap, rostat kaffe och allt det där - men vinterölet?

Ysta (!) Vinteröl är en halvmörk lager med lite tyskt stuk. Ölet är kopparfärgat och nästan helt klart. Frisk doft av äpple och jäst. Skummet är snabbt och frasigt med måttligt kläng. Något stickigt kolsyrat. Det finns utan tvekan en del fina malttoner men smaken domineras av syrliga trädgårdsbär och körsbärs-PEZ. Försiktig beska och en eftersmak med lite frukt.

Senast folkobob drack öl från Österlenbryggarna och bryggeriet i Ystad  ledde etikettens kerub oss till låten Three Angels. Lyckligtvis är änglaförrådet långt ifrån uttömt. 

Precious Angel

Hösten 1978 möter Bob Dylan Jesus  på ett hotell i Tucson, Arizona och året därpå ges det uttalat kristna albumet Slow Train Coming ut. Skivan inleds med Gotta Serve Somebody där Dylan krasst konstaterar att alla måste välja mellan att tjäna Djävulen eller Gud. Låten är uppfordrande på gränsen till hotfull, vilket i sin tur får spår nummer två - Precious Angel - att kännas som ett befriande andningshål.

Inledningsvis framstår Precious Angel också som en typisk representant för den typ av kärlekssång där en man vittnar om hur en kvinna återfört honom till livet:

Precious angel, under the sun
How was I to know you´d be the one
To show me I was blinded, to show me I was gone
How weak was the foundation I was standing upon?

Ganska snart förstår man dock att även Precious Angel ger uttryck för en evangelistisk världssyn där det gäller att välja sida och leva rättfärdigt i väntan på uppryckandet:

Now there's spiritual warfare and flesh and blood breaking down
Ya either got faith or ya got unbelief and there ain´t no neutral ground
The enemy is subtle, how be it we are so decieved
When the truth's in our hearts and we still don't believe?

My so-called friends have fallen under a spell
They look me squarley in the eye and they say: "All is well"
Can they imagine the darkness that will fall from on high
When men will beg God to kill them and they wont be able to die?

Verserna sjungs avslappnat med ett tonfall som lutar mer åt sakligt upplysande än predikande. Det omvända förhållandet råder i refrängen; innerligt och i sällskap med en kvinnlig gospelkör ber han om att sångens du ska låta sitt ljus lysa över honom:

Shine your light, shine your light on me
Shine your light, shine your light on me
Shine your light, shine your light on me
Ya know I just couldn´t make it by myself
I´m a little blind to see

Föga överraskande är Precious Angel  fylld av hänvisningar till  Bibeln. Till exempel är den avslutande raden i tredje versen ett direkt lån från Uppenbarelseboken: I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. (Upp 9:6). Vidare knyter refrängen an till aposteln Paulus ord i Andra Korinthierbrevet: Ty Gud, som sade: "Ljus skall lysa ur mörkret", har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus. (2 Kor:6)

Vem är då denna "precious angel" som sångjaget vänder sig till? När man hör refrängens uppmaning om att låta ljuset skina är det lätt att tro att ängeln är en slags metafor för frälsning och Guds ande snarare än en fysisk människa av kött och blod. I tredje versen förstår vi dock att det hela är aningen mer komplicerat; ängeln är verkligen en  människa och därtill en människa med en hel del fel och brister:

Sister, lemme tell you about a vision I saw
You were drawing water for your husband, you were suffering under the law
You were telling him about Buddha, You were telling him about Mohammed in the same breath
You never mentioned one time the Man who came and died a criminal's death

Den andra radens "You were drawing water" alluderar förstås på Johannesevangeliets berättelse om hur Jesus träffar en samarisk kvinna vid en brunn. Efter att ha bett om vatten säger Jesus: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv" (Joh 4:13-14). Därefter ber Jesus den samariska kvinnan att hämta sin man. Kvinnan säger att hon inte har någon man varpå  Jesus svarar: "Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man"  (Joh 4:18) vilket i sin tur syftar på de fem (av-) gudar som samariernas förfäder lär ha dyrkat enligt Andra Kungaboken. Nåväl.

Hur är det möjligt att kvinnan som enbart följt den "världsliga lagen" - och som aldrig talat om Gud och Jesus - samtidigt är den "precious angel" som öppnat sångjagets ögon och visat honom ljuset och den rätta vägen?

För att lösa ekvationen får vi bege oss till Första Johannesbrevet: Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. (1 Joh 4:7-8).

Med andra ord verkar det alltså som om det första intrycket av Precious Angel faktiskt stämde: En  sång om kärlek där en man vittnar om hur en kvinna återfört honom till livet. Att kärleken dessutom inbegriper en känsla av intensiv Gudsnärvaro får väl ses som en bonus i sammanhanget.