Martens Lager och Boots of Spanish Leather

Martens Lager 3,5%

Att amerikansk öl är inte är detsamma som ljus lager är nog de flesta väl medvetna om. Men visste ni att belgiska bryggerier inte enbart gör Leffe och trappistöl? Det har blivit dags för folkobob att prova Martens lager. En given favorit hos såväl punkare som mopedister.

Svag doft av ljust bröd och en aning kräftspad Skummet är långvarigt med  stora bubblor och lite grynig yta. Färgen är ljust gul. Tunn kropp med en lite sirapsaktig sötma. Ölet är inte särskilt beskt. Knappt alls faktiskt. Dock är Martens behagligt kolsyrad. Eftersmaken är kort och kemisk

Att Martens lager ofta hittas i handen på en punkare är ett välkänt faktum. En förklaring till detta är förstås att detta lågprisöl nästan enbart säljs i den typ av nattöppna småbutiker som mest saluför chips och cigg. En annan, mer djuppsykologisk förklaring kan vara att namnet Martens omedvetet för tankarna till Doctor Martens Boots.

Boots Of Spanish Leather

När jag gick i gymnasiet var jag fullständigt övertygad om att Boots of Spanish Leather handlade om spanska inbördeskriget. Idag, en bra bit in i medelåldern och med en trave Dylanbiografier i bagaget vet jag att sången inspirerades av Suze Rotolos resa till Italien 1962 (till exempel Scaduto 1985). Och trots att jag idag förstått att min ursprungliga tolkning av sången inte är särskilt vedertagen (för att uttrycka det milt) håller en del av mig fortfarande fast vid uppfattningen om att sången behandlar kriget i den andra spanska republiken.

Denna text kommer med andra ord att bli en smula spekulativ, för att inte säga kontrafaktisk. Man kan sammanfatta min  ståndpunkt så här: Boots of Spanish Leather borde handla om spanska inbördeskriget - trots att den inte gör det.  Tillåt mig förklara:

Sången Boots of Spanish Leather återfinns på albumet Times they are a changing (1963) - ett album som bjuder på flera av Dylans vackraste kärleksånger samtidigt som det också innehåller några av hans allra mest politiska verk. Dessa består i sin tur av kommentarer kring dagsaktuella händelser, kryptoreligiöst utopier och socialrealistiska dustbowlskildringar i Woody Guthries anda. Omslagets svartvita fotografi av en sammanbiten Dylan i arbetsskjorta för tankarna till Dorothe Langes fotografier från depressionens trettiotal.

Sett ur ett trettiotalsperspektiv är Spanien inte ett land vilket som helst. Det är landet där Europas öde avgörs mellan åren 1936 och 1939. Och kopplingarna till Woody Guthrie finns även här här. 1944 sjunger Guthrie in sången Jarama Valley - en hyllning till de frivilliga amerikaner i Lincolnbrigaden som deltog i slaget om Jarama 1937.

Det är med andra ord inte alltför långsökt  att tolka de inledande verserna av Boots of Spanish leather som en skildring av hur en spanienfrivillig amerikan tar farväl av sin älskade:

Oh, I'm sailin' away my own true love
I'm sailin' away in the morning
Is there something I can send you from across the sea
From the place that I'll be landing?

No, there's nothing' you can send me, my own true love
There's nothin' I wish to be ownin'
Just carry yourself back to me unspoiled
From across that lonesome ocean

Oh, but I just thought you might want something fine
Made of silver or of golden
Either from the mountains of Madrid
Or from the coast of Barcelona

En rimlig tolkning av raden "Just carry yourself back to me unspoiled" är förstås att den uttrycker en önskan om sexuell och känslomässig trohet.  "Äsch" säger folkobobs inre sjuttonåring som i denna formuleringen istället ser en önskan om att den älskade inte ska invalidiseras eller dö i kriget. Möjligtvis är han beredd att sträcka sig till att "unspoiled" handlar om att inte låta cynismen korrumpera de revolutionära idealen.

Att just Madrid och Barcelona nämns är förstås inte heller någon slump; det var ju här slaget om den Spanska republiken stod, såväl ideologiskt som militärt.

Det finns dock en vers som erbjuder en del problem för den uppfattning jag förfäktade som ung. Mot slutet av sången mottar den ene nämligen ett brev från den andre och det står nu klart att det är hon som reser och han som stannar kvar:

I got a letter on a lonesome day
It was from her ship a-sailin'
Saying I don't know when I'll be comin' back again
It depends on how I'm a feelin' 

Märkligt nog är det först i denna stund som jag överhuvudtaget ser problemet med ovanstående vers. Fanns det ens  någon amerikansk kvinna som reste till Spanien för att kämpa mot fascismen? Jo, tydligen. Enligt en studentuppsats av Megan Trice på Abraham Lincoln Brigade Archives reste ett sextiotal amerikanska kvinnor som frivilliga till Spanien .

Med detta hot mot mitt egna förflutna jag avvärjt finns det inget annat att göra än ta sig an de två avslutande verserna:

Well, if you, my love, must think that-a-way
I´m sure your mind is roamin' 
I'm sure your heart is not with me 
But with the country to where you're goin' 

So take heed, take heed of the western wind
Take heed of the stormy weather
And yes, there's something you can send back to me
Spanish boots of Spanish leather.

Att hjärtat finns hos det kämpande Spanien är förstås tråkigt för den andre men inte desto mindre ett stöd till till tesen om att Boots of Spanish Leather faktiskt handlar om det spanska inbördeskriget. "The stormy weather" syftar förstås på själva konflikten. Men stövlarna då?  Tja, om det inte  är general Francos egna skodon så är det kanske fotbeklädnaderna från valfri falangist som åsyftas . Åtminstone borde det vara så.