Vilda Take 5 och Tight Connection to My Heart (Has Anybody Seen My Love)

Vilda Take 5 3,5%

Det lilla bryggeriet Vilda i Båstad har sedan starten profilerat sig som tillverkare av snitsig hantverksöl. Den som vägrar småsläpp, spontanjästa belgare och suröl kan dock rikta blicken mot Bjärehalvöns dagligvaruhandel där man kan hitta den ofiltrerade vete-IPA:n Take 5.

Färgen är ljusgul och inte helt klar. Doft av jäst, ananas och aprikospuré. Högt skum som sjunker ner till ett klängigt lager spindelväv. Fruktig smak och en tydlig, men inte oangenäm ton av brettjäst. Örtig, aningen pepprig beska. Pigg kolsyra och lite juicig munkänsla. Syrligt avslut och  en medellång eftersmak med krita och kex.

På etiketten syns en monarkfjäril sträcka på benen.

Tight Connection to My Heart (Has Anybody Seen My Love)

"Madame Butterfly she lulled me to sleep "

Raden om Madame Butterfly dyker upp någonstans i mitten av Bob Dylans Tight Connection to My Heart (Has Anybody Seen My Love) och fungerar både som nyckel till, och sammanfattning av, låten som helhet.

I Puccinis Opera Madame Butterfly från 1904 förälskar sig den femtonåriga japanskan Cio-Cio-San (fröken fjäril på japanska)  i den amerikanske marinofficeren Pinkerton, tillfälligt stationerad i Nagasaki. Innan första akten är slut har de gift sig och när andra akten börjar har Cio-Cio-San fött ett barn.

Vad Cio-Cio-San inte vet är att Pinkerton bara velat ha ett kvalificerat tidsfördriv under sin kommendering i Japan. Hon däremot har satsat allt och genom att konvertera till kristendomen har hon dessutom medvetet vänt sina föräldrar ryggen.  Pinkerton återvänder till Amerika och gifter om sig med en amerikanska och i tredje akten tar Cio-Cio livet av sig.

Även om Tight Connection to My Heart - det inledande spåret på albumet Empire Burlesque från 1985- inte riktigt når upp till samma tragiska övertoner som Madame Butterfly så kan vi ändå konstatera att båda texterna skildrar personer som varken kan eller vill återgälda den andres kärlekskapital.

Well I had to move fast

And I couldn't with you around my neck

I said I'd send for you and I did

What did you expect?

My hands are sweating 

And we haven't even started yet

I'll go along with the charade

Until I can think my way out

I know it was all a big joke

Whatever it was all about

Someday maybe

I'll remember to forget

Man kan förstås bara spekulera i vad det är som sångjaget egentligen ska försöka glömma; helt visst är det något som skaver. Kanske skuld, kanske skam, kanske båda.

Låten inleds med en kör som gång efter annan konstaterar att  "You've got a tight connection to my heart".

Kören återkommer efter varje vers men nu har de sällskap av sångjaget och tillsammans ställer de frågan "Has anybody seen my love?" till varandra. De blir båda varandra svaret skyldiga. Likaså huruvida "my love"  syftar på en verklig person eller kärlekskänslan i sig.

Den musikaliska inramningen är tidstypiskt inredd med tjocka reverbmattor och prydligt plockade gitarrer. Såhär fyra decennier senare är det dock svårt att inte fascineras av hur  välden blodfattiga ljudbilden samspelar med med den känslokyla sångjaget sjunger om.

Det skuldkomplex som introduceras i den första versen fördjupas ytterligare i den andra, utan att för den skull finna sin lösning. Det är också nu vi får stifta bekantskap med Madame Butterfly:

You want to talk to me

Go ahead and talk

Whatever  you got to say to me

Won't come as any shock

I must be guilty of something

You just whisper it into my ear

Madame Butterfly

She lulled me to sleep

In a town without pity 

Where the water runs deep

She said "be easy baby

There's nohtin' worth stealin' in here"

Tight Connection from My Heart emanerade ursprungligen från Someone's Got a Hold of My Heart - en låt som var tänkt för 1983 års album Infidels men som länge förblev outgiven. Förutom en gemensam struktur och melodi så delar de två låtarna flera centrala textelement och fraser.

I båda låtarna hittar vi en sövande Madame Butterfly men i Someone's Got a Hold of My Heart verkar rollerna vara omvända. Här är det istället sångjaget som drar det kortaste strået och inte får tillbaka insatsen av kärlekskänslan:

Madame Butterfly, she lulled me to sleep

Like an ancient river so wide and deep

She said, "Be easy, baby ain't nothin' worth stealin' here"

You're the one I've been waitin' for

You're the one I desire

But you must first realize

I'm not another man for hire. 

Både Tight Connection to My Heart och Someones got a Hold of My Heart  plockar repliker från gamla Bogartfilmer. Den uppmärksamma cineasten kan hitta lån både från Riddarfalken från Malta, Sirocco och Key Largo - tre filmer i vilka spelet är förlorat innan filmen ens börjat. Inte helt olikt Madame Butterfly med andra ord.

The Leaky Bucket och Something´s Burning Baby

The Leaky Bucket 3,5%

The Leaky Bucket är en lager från Backyard Brew som benämns som pre-prohibition lager. Jag trodde först att detta var något slags skämt, men jag förstod sedan att pre-prohibition lager är en typ av amerikansk lager som man brygger efter äldre recept. En lärorik dag minst sagt.

Doften är svag, skummet snabbt och frasigt. Färgen är ljusgul, men inte blek. Ölet är inte särskilt smakstarkt, men det finns en en fruktton och en trevlig, sträv beska (även om den inte riktigt biter till). Eftersmaken är kort. Det finns inte så mycket att säga. En ganska "vanlig" lager med andra ord.

Something´s Burning Baby

På albumet Empire Burlesque från 1985 låter det det ibland som om Bob Dylan står och sjunger inuti en hink och på låten Something´s Burning verkar nämnda hink dessutom användas som trumset. Även om ljudbilden idag mest utgör ett fascinerande tidsdokument så bör den, då det begav sig, ha retat de ortodoxa dylanfans som hoppats på en uppföljning av det klassiska rockstuket på Infidels.

Att varje tid har sitt estetiska uttryck är förstås en klyscha men icke desto mindre (eller just därför) sann. Om den tidiga 1900-tals modernismen förenades kring idén om att en kaotisk värld varken kan förstås eller förklaras med ett rationellt och logiskt språk så har rock- och popmusiken i sin tur enats kring insikten om att det patetiska och klichéartade bäst kan beskrivas genom klyschor.

Ordet klyscha kommer från det franska ordet för kliché och användes ursprungligen  för att beskriva en teknik där man mångfaldigar texter och bilder genom avgjutningar. Begreppet har som bekant även en annan betydelse och avser då språkliga uttryck som är så slitna att de i princip tömts på innehåll. Det intressanta är att när olika språkliga klicheér kombineras med varandra så revitaliseras de på de mest oväntade sätt. Detta fenomen kan med fördel studeras i Something´s Burning Baby där uttryck som verkar vara hämtade från billiga kärleksromaner (Are you still my friend, baby show me a sign / Is the love in your heart for me turning blind?), kioskdeckare (You´ve been avoiding the main streets for a long, long while / The truth that I´m seeking in your missing file) och resekataloger (I´ve had the Mexico city blues since the last hairpin curve) blandas huller om buller.

Även om de citerade raderna ovan kanske inte är klyschor i ordets rätta bemärkelse så ger de ändå ett lätt begagnat intryck. Kanske är de också begagnade rent fysiskt. I reportageboken Dylanologists - adventures in the land of Bob (2014) av  David Kinney finns det ett kapitel ("Down the rabbit hole") som beskriver hur Dylan knåpar ihop texter med hjälp av en låda fylld av papperslappar: "Every piece had a name or aphorism scrawled on it. These  were Dylans building blocks". Det framgår inte riktigt om lådan är i bruk redan 1985, men om den är det så borde den ha varit bräddfylld av sönderklippta Harlequin-romaner och Mike Hammer-deckare.

Hur ett väl använt uttryck kan öppna upp och skapa tolkningsutrymme illustreras kanske bäst av raden som gett namn åt låten, och som inleder tre av dess verser: Something´s Burning Baby. Uttrycket kan betyda lite vad som helst. Det kan vara en varm och intensiv intensiv kärleksglöd, likaväl som destruktiv och (själv-) förbrännande besatthet. Men också en betydligt mer allmän känsla av någonting inte står rätt till. "Ingen rök utan eld" för att använda en klyscha.

Texten skildrar hur berättarjaget söker efter - eller kanske väntar på - en kvinna. Det är dock inte helt tydligt huruvida personerna i låten rör sig mot varandra eller bort från varandra. Inte heller blir man klok på vem som attraheras av vem eller ens om de befinner sig i början eller slutet av kärleksrelationen. Trots att texten saknar riktning så får man ändå en illusion av framåtrörelse när textens rim-par paraderar i tät armkrok anförda av hinktrummans marschtakt, då och då understödd av en uppfordrande synt-fanfar.  Genom hela låten ligger körveteranen Madelyn Quebec tätt intill och kopierar Dylans sång; det blir nästan som en duett där de bägge framför sången unisont med orden riktade till varandra.  

Något år efter inspelningen av Something´s Burning Baby blir körsångerskan Quebec Dylans svärmor. Så kan det gå.