Little Drusy och Suzie Q

 Little Drusy 3,5%

Little Drusy är en ofiltrerad IPA från det lilla bryggeriet Perfectly Squared Brewing, beläget utanför Dalby, utanför Lund.

Färgen är sandfärgad och helt opak (Jag uppmanades av bryggaren att rotera flaskan innan upphällning). Doft av passionsfrukt. Snabbt frasigt skum som sjunker ned till en tät float. Smaken domineras av syrliga fruktsmaker och känns lika mycket som ett suröl som en ale. Jästen blir tydligast i avslutet. Juicig munkänsla.  Pigg kolsyra. kanske något stickig. Kort eftersmak, som övergår i krita och metall.

Den som scrollar sig igenom Perfectly Squared Brewings ölsortiment inser snart att bryggeriet hyser en förkärlek för kryptiska, rebusartade namn. Little Drusy är inget undantag men en kvalificerad gissning är att det alluderar på den populärkulturellt bemängda "Little Susy".

Suzie Q

Det råder nog ingen tvekan om att Susanna utgör ett av rocklyrikens viktigaste namn. Kanske är det till och med det nav kring vilken hela rockhistorien rör sig. Barbara Ann och Long Tall Sally  får ursäkta men inget annat kvinnonamn manifesterar med en sådan självklarhet en lika utsökt som potent blandning av sex och problem.

1957 bedyrade Buddy Holly sin kärlek till den lika upphöjda som ouppnåeliga Peggy Sue. Antagligen  var mödan förgäves. En glasögonbrydd nörd med silkesröst är ingen match för en Susanna.

If you knew Peggy Sue / Then you'd know why I feel blue / Without Peggy, my Peggy Sue / Oh, well I love you gal / Yes, I love you Peggy Sue 

Året därpå försöker en ångestsvettande yngling förgäves väcka en sovande skönhet i Everly Brothers Wake Up Little Susie. Orsaken till att de båda har försovit sig är så uppenbar att ingen - allra minst de inblandade själva - på allvar kommer att tro på förklaringen om att de övermannats av tristess:

The movie wasn't so hot / It didn't have much of a plot / We fell asleep, our goose is cooked / Our reputation is shot / Wake up little Susie...

Under 60-talet var det den notoriskt otrogna Runaround Sue som drev män till förtvivlan, inte minst i Sverige där låten blev en rejäl stänkare i händerna på Jerry Williams och  the Violents:

Here's my story, sad but true / It's about a girl I once knew / She took my love then ran around /with every single guy in town.

Utan problem går det att hitta ännu fler exempel på hjärtekrossande och sexuellt utåtagerande Susannor i populärmusiken. Man frågar sig förstås varför. Kanske står förklaringen att finna i den apokryfiska bibeltexten om Susanna i badet. 

I ett tillägg till Daniels bok berättas det nämligen om hur två åldermän smygtittar på den vackra nakenbaderskan Susanna. De två snuskgubbarna nöjer sig dock inte med en redan tveksam voyeurism utan försöker tvinga Susanna till sex genom att hota med att läcka en påhittad historia om äktenskapsbrott.

Det krävs bara ett högst rudimentärt #metoo-medvetande för att inse att det knappast är Susanna som är problemet i berättelsen. Inte desto mindre har historien sedan renässansen tagits till intäkt för att avbilda nakna kvinnor, begapade av män med skägg. Från målarduken har Susanna vandrat vidare ut i rocklyrikens vildvuxna hage och här står vi nu.

Sett ur detta perspektiv är det en smula märkligt att Bob Dylan under sin drygt 60-åriga karriär aldrig någonsin skribit en låt med namnet Susanna. Måhända beror det på att han i början av sextiotalet hängde ihop med den högst verkliga Suze Rotolo, vilket omöjliggjort ett mer explicit användande av namnet. Icke desto mindre har han vid minst två tillfällen (1964 och 1988) tagit sig an Dale Hawkins rockklassiker Susie Q. 

Oh Susie Q / Baby I love you, Susie Q / I like the way you walk I like the way you talk, Susie Q 

Orginalets stompiga rotblues och pseudopatafysiska kärlekslyrik borde förstås passa Dylan som hand i handske men det blir aldrig riktigt bra. Det är som om den introverta frontallobspoeten och den driftstyrda könsvarelsen inte riktigt når fram till varandra.