Emdbräu och Cuckoo Is a Pretty Bird (live version 1962)

Emdbräu 3,5%

Det är förstås få anhängare av ljus, hårdfiltrerad folkölslager som undgått att Spendrups Risingsbo försvunnit från butikshyllorna och istället ersatts av Emdbräu, ett öl  i blåa, texttunga burkar med bilder på strutsar (!).

Emdbräu tillverkas i Danmark på uppdrag av det Schweiziska koncernen EMD  (European Marketing Distrubution Aktiengesellschaft) och distribueras i Sverige av Axfood.

Färgen är halmgul och helt klar. Skummet är kraftigt, långvarigt och lämnar en del rester när det sjunker undan. Svag doft av ljust bröd. Ölet är ganska brödigt och har bra beska. Jolmig sirapssötma i avslutet. Kort, söt eftersmak. Något stickig kolsyra.

Den som roar sig med att klicka runt på EMD:s hemsida upptäcker snart att Embräu i resten av Europa säljs med en minimalistisk,  buteljgrön etikett. Varför den begåvats med en tecknad struts i Sverige är än så länge ett mysterium. Å andra sidan är ju strutsen - när man väl tänker efter - en ganska vacker fågel.

Cuckoo Is a Pretty Bird (live version 1962)

Hösten 1962 uppträder Bob Dylan på den legendariska folkmusikklubben Gaslight Cafe i Greenvich Village. Han befinner sig vid denna tid i en konstnärlig övergångsperiod. Repertoaren består nu nästan till hälften av egna kompositioner samtidigt som de traditionella folksångerna framförs betydligt egensinnigare än på den självbetitlade debuten

Ett exempel är Cuckoo Is a Pretty Bird, en sång som tidigare  sjungits in av både Clarence Ashley och Rambling Jack Elliot.  I sitt referensverk The Songs He Didn´t Write (2008) konstaterar Derek Barker att Dylan bör ha hört båda dessa inspelningar, men att det omöjligt går att fastslå en definitiv förlaga då Dylans tolkning på flera sätt skiljer sig från både Ashleys och Elliots.

Till att börja med har en vers om spelkort fått stryka på foten (Jack a-Diamonds / I´ve known you from old / You robbed my poor pockets / Of my silver and my gold). Därtill har en del ord bytts ut. Förändringarna kan vid en första anblick verka små, men inte desto mindre förändrar de på ett subtilt sätt hela sången.

Oh the cuckoo is a pretty bird

And she wobble as she flies
But she never sings "coo coo"
'Til the fourth day in july

I've gambled in England
I've gambled in Spain
And I bet you ten dollars
That I beat you  next game

I build me a cabin
On a mountain so high
So I can see Nellie
As she goes riding by

Till att börja med kan vi konstatera att Dylan har ersatt  "play card" med "gamble" - ett ord som både är öppnare och mer dramatiskt. Vad är väl våra tillvaro annat än ett existentiellt spel? Vissa spelar med högre insatser, tar större risker och vinner (kanske) desto mer. Andra är försiktigare men tvingas istället leva sin liv till hälften.

Vidare har mansnamnet Willie ändrats till kvinnoditot Nellie. I en heterosexuell tolkningskontext för namnbytet in ett stråk av lust, otrohet och svartsjuka. Från den nybyggda stugan spanar sångjaget efter Nellie, men är han en bedragen make  eller väntande älskare? Namnbytet begripliggör därmed den något aparta strofen om göken - fågeln som har den tvivelaktiga vanan att lägga sina ägg i andra fåglars bon.

Vi kan således konstatera att den ursprungliga texten om en kringflackande korthaj kokats ned till en minimalistisk folksångsessens som effektivt triangulerar det mänskliga varat genom fixpunkterna spel, åtrå, och längtan. Detta understryks inte minst av det intensivt allvarsamma framförandet. Många uttolkare (till exempel tidigare nämnda Clarence Ashley) sjunger texten med en lite skämtsam underton, något som helt saknas hos Dylan. Även gitarrspelet gör sitt till. En efter en plockas tonerna fram till ett suggestivt, drivande rytm, fjärran från Ashleys muntra banjo.

Att justeringarna inte enbart handlar om estetik framgår av den avslutande versen som Dylan lånat  från  folksången Pretty Saro:

I wish I was a poet
And could write a fine hand
I'd write my love a letter
Lord, she would understand

Att sångjaget explicit nekar till att vara just en poet, skapar nämligen en slags autentiserande distansering. "Jaha" tänker man. "Om han nu inte är poet så måste ju sången vara sann." Samtidigt blir man en smula ledsen å sångjagets vägnar och då inte minst för dennes oförmåga att ge uttryck för sina känslor i skrift.

Kanske är brevet som aldrig kommer att skrivas ett svallande kärleksbrev till den kvinna han så många gånger sett rida förbi. Kanske är det en förklaring till den bedragna hustrun,  en fåfäng förhoppning om att denna ska förstå.