Pripps Blå och Like a Ship

Pripps Blå 3,5%

När det första Polarpriset delades ut 1992 gick det som bekant till Paul McCartney. Tvivelsutan  välförtjänt men icke desto mindre ett självklart val. Därefter fann sig pristagarna (Elton John, Quincy Jones och Joni Mitchell  för att nämna några) stå i skuggan av en fråga som växte sig allt större för varje år som gick, nämligen: När ska Bob Dylan få priset?

2002 fick en sedvanligt obekväm Dylan till slut priset; samtidigt vi kan konstatera att denna blogg brottas med ett snarlikt problem, nämligen: När kommer egentligen Pripps Blå att göra entre i folkobob? 

Svaret är nu.

Färgen är ljust gul och helt klar. Lågt skumlock utan kläng som snabbt övergår i en långvarig float. Doft av  ljust bröd.  Rena brödtoner och diskret beska. Viss honungsötma. Behaglig kolsyra. Äppeljuice i avslutet. Medellång eftersmak.

Burkens ikoniska segelbåt lanserades 1975 och har genom åren genomgått en del förändringar. Inland har den seglat åt styrbord, ibland åt babord. I samband med folkobobs 5 års jubileum lanserades en ny, stilren design som onekligen gör sig bra i halvlitersformat. Vi tackar och bugar för uppmärksamheten.

Like a Ship

Att rockpoeten Bob Dylan gärna använder sig av en marin tematik är förstås ingen nyhet. genom åren har folkobob skrivit om  havets roll i  låtar som When the Ship Comes in, Tempest och Caribbean Wind. Men det finns en sång som går ett steg längre, nämligen den något förbisedda Like a ship.

Bob Dylan spelade in Like a Ship tillsammans med Travelling Wilburys våren 1990 men det var först 2007 som låten släpptes officiellt och då som bonusspår på en remastrad nyutgåva av albumet Travelling Wilburys vol. 1.

Det är lätt att förstå varför Like a Ship lyftes bort. Texten består till största del av en hop fraser som inte riktigt hänger samman. Därtill påfallande stötigt framsjungna till en enkel - om än slitstark - melodi. Men kanske ska låten inte jämföras med albumets övriga spår, vilka samtliga placerar sig i samtidens populärmusikaliska huvudfåra. Istället bör Like a Ship ses som en allusion till  forna tiders sea shanties, maritima arbetssånger från segelfartygens dagar.

Den typiska Sea shantyn utgår från den inneboenderytmen i ett särskilt arbetsmoment. Den som leder arbetet agerar försångare och kan i stunden foga samman och modifiera strofer beroende på vad som för tillfället ska hissas, fällas, dras och spännas. Det textmässiga innehållet underordnas därmed formen och funktionen; generiska rader om olycklig kärlek och svallande vågor byggs ihop som legoklossar utan krav på inre sammanhang.

Inte helt olikt Dylans Like a Ship där metaforer där metaforer om översvallande kärlek följs av en barsk uppmaning om att bli lämnad i fred:

// Like a ship on the sea

Her love rolls over me //  [x2]

Go away, let me be

// Like a weeping willow tree

Her love grows over me //  [x2]

Go away, let me be

Dylans röst manar på, och understryker den stigande rytmen på ett nästan övertydligt sätt (like a weep-ing willow tree), samtigt som en akustisk gitarr  slår ett G-ackord på varje betonad stavelse. Resterande Wilburys sjunger kör, tydligt avslappnade men det är en bit kvar till skrålande sjömän.

Halvvägs in i låten kommer ett parti som bryter av - inte bara metriskt och melodimässigt - utan även rent tematiskt: 

Standing on the white cliffs of Dover

Lookin' out into space

Another channel to cross over

Another dream to chase

The night is dark and dreary

The wind is howling down

Your heart is hanging heavy

When your sweet love ain't around

Samtidigt som tid och plats nu blir tydligare (nattetid vid Englands kust) drar sig berättaren tillbaka. Vem är det egentligen som står med hängande huvud i begrepp att korsa kanalen?