Nils Oscar Bordslager och Stack A Lee

Nils Oscar Bordslager 3,5%

Nils Oscar är ett bryggeri i Nyköping som var med och banade väg för finölskulturen under nittiotalet. Då hette alla deras öl någonting med kalas. Men inte längre. Till exempel kallas deras trekommafemma för bordslager. Kalasfolla hade varit roligare. 

Ölet är guldgult och har en trevlig, brödig doft. Skummet är grovt och det mesta försvinner snabbt - men en tunn float dröjer sig kvar. Något stickigt kolsyrat. Nils Oscar Bordslager har en torr maltig beska  med en lång eftersmak med en svag ton av nysågad furu. Munkänslan något sträv.

På etiketten finns ett porträtt av Nils Oscar Sundberg som gett namn åt bryggeriet. 1882 utvandrade han som 17-åring till Amerika, men återvände till Sverige 1900. Huruvida hatten han bär på bilden inhandlades i Amerika framgår inte av hemsidan. Kanske är det till och med en Stetsonhatt.

Stack A Lee

Den 27 december 1895 skjuter "Stagger" Lee Shelton den 23 årige William "Billy" Lyons i magen efter ett bråk om en Stetsonhatt. Lyons dör senare av sina skador och Shelton döms till 25 års fängelse. Skottdramat har genom åren blivit föremål för ett nästan oöverskådligt antal låtar i alla möjliga upptänkliga genrer. Alltifrån Frank Hutchinsons Stackalee (1927) och Woody Guthries Stackolee (1941)  till the Clashs Wrong Em Boyo (1979) och Nick Cave and the Bad Seeds Stagger Lee (1996).  Frågan som infinner sig är förstås varför just denna meningslösa våldseruption resulterat i en så pass rik flora av musikaliska tolkningar?

En förklaring är att händelsen tills slut blivit självrefererande; men detta blir också ett cirkelresonemang: Legenden om Stagger Lee är en populärkulturell referenspunkt eftersom den finns i så pass många varianter och eftersom den finns i så många varianter har den blivit en populärkulturell referenspunkt. Vi får med andra ord söka svaret någon annanstans...

I början av nittiotalet ses ett förnyat intresse hos Dylan för den typ folksånger som han inledde sin karriär med och i sin garage-studio spelar han i snabb följd in två skivor med akustiska folksånger; God As I Been To You (1992) och World Gone Wrong (1993). På den senare hittar man Stack A Lee som bygger på Frank Hutchinssons version. I Chronicles (2004) skriver Dylan så här apropå folksånger:

Folk songs are evasive - the truth about life, and life is more or less a lie, but then again that´s exactly the way we want it to be. We wouldn´t be comfortable with it any other way. A folk song has over thousand faces and you must meet them all if you want to play this stuff. 

Om den banala sanningen om livet är att det är kaotiskt och befriat från en egentlig mening så representerar folksångerna en slags högre ordning. I Stack A Lee framställs dråpet som något ödesbestämt snarare än en resultatet av en personlig nyck:

"Stack-A-Lee, oh Stack-A-Lee, please don´t take my life.
Got three little children and a-weepin´lovin´wife.
You´re a bad man, bad man, Stack-A-Lee"

"God bless your children and´ll take care of your wife.
You stole my John B., now I´m bound to take your life."
All about that John B. Stetson hat

Även själva straffet omförhandlas i sången. Eftersom den verkliga ångern och nåden ligger bortom den världsliga juridiken så  måste denna kompletteras med en rättvisa som är djupare än den människan kan åstadkomma. I Stack A Lee sker detta med hjälp av Lyons spöke:

Well they got old Stack-A-Lee and they laid him right back in jail.
Couldn´t get a man around to go Stack-A-Lee´s bail
All about that John B. Stetson hat.

Stack-A-Lee turned to the jailer, he said , "Jailer, I can´t sleep.
´Round my bedside Billy Lyons began to creep."
All about that John B. Steson hat. 

"Att en folksång har över tusen ansikten" manifesteras också genom själva texten som ser ut att ha fogats samman av en mängd olika muntligt traderade varianter; vissa verser känns aparta, berättelsens narrativ håller inte riktigt ihop och flera olika omkväden används till synes slumpmässigt. När Stack A Lee fångas in introduceras till exempel en ny slutrad (som sen aldrig används igen) samtidigt byter sången berättarperspekiv till förstaperson:

Hawlin Alley, thought I heard the bulldogs bark.
It must have been old Stack-A-Lee stumbling in the dark
He´s a bad man, gonna land him right back in jail.

High police walked in on Stack A Lee, he was lying fast asleep.
High police walked in on Stack A Lee, and he jumped forty feet.
He´s a bad man, gonna land him right back in jail.

Om texten verkar nedärvd och gammal så är Dylans sätt att framföra den i så fall uråldrigt. Rösten är raspig (så klart) och sången sjungs med en distanserat och lugnt observerande tonfall. Det intima och känslomässigt lyhörda fingerspel som ackompanjerade hans folksånger i början av 1960-talet har ersatts med raka ackordslag. Dock finns munspelet kvar i orört skick vilket skapar en tidstunnel som förenar den medelålders mannen med ynglingen. Kanske går tunneln hela vägen tillbaka till 1896 när det första Marching Band-munspelet skruvades ihop i Hohnerfabriken.

På skivkonvolutet till World Gone Wrong argumenterar Dylan för att Stack A Lees "pre-postindustrial age"  är genuinare och mer autentisk än vår egna moderna tid:

"Stack´s in a cell, no wall phone. he is not some egotistical degraded existensialist dionysioan idiot, neither does he represent any alternative lifestyle scam (give me a thousands acres of tractable land & all the gang members that exist & you´ll see the Authentic alternative lifestyle, the Agrarian one) Billy didn´t have an insurance plan, didn,t get airsick yet his ghost is more real & genuine than all the dead souls on the boob-tube"

Att en av popmusikens största revolutionärer både börjar och slutar (?) sin karriär som radikal antimodernist är förstås en typisk Dylanparadox. Att Stack A Lee dessutom återfinns på ett album som döpts till World Gone Wrong gränsar till det övertydliga. Vi har visserligen fått pekskärmar och hornhinnetransplantationer, men än sen?  Vi kan närma oss folksången såväl etnografiskt som typologiskt. Vi kan dissekera Stagger Lee Shelton sociologiskt och psykologiskt. Till slut når vi förklaringen och förståelsen. Men när Lyons pekar och säger "You´re a bad man, bad man, Stack-A-Lee" så är det sanningen.