15 juni 2017

Old Speckled Hen och When He Returns

Old Speckled Hen 3,5%

Old Speckled Hen är en traditionell brittisk ale som har en fin doft av malt, örter... och faktiskt... nyutslagna almblad. Skummet är fluffigt och klängigt, men sjunker undan hyfsat snabbt. Färgen är rödbrun. Old Speckled Hen har en behaglig beska och en lite söt ton av fudge. Kroppen är inte särskilt kraftig. Eftersmak av bröd och metall.

Ölet skapades 1979 med anledning av att bilfabrikanten MG flyttade till andra lokaler. Hur namnet uppstod verkar det råda delade meningar om. Kanske var det efter smeknamnet på en lokal pub som frekventerades av MG-arbetare, kanske var det efter en bilprototyp som målades i spräckliga färger.

En annan Speckled Hen är den amerikanske filosofen och kunskapsteoretikern Roderick Chisholms The problem of the speckled hen. Chisholm menade att en människa kan föreställa sig en fläckig höna utan att för den skull veta hur många fläckar denna höna har. The problem of the speckled hen visar således  att en människa kan skapa sig en bild av av något hon inte har kunskap om. Typ så.


When He Returns

En teologisk släkting till  Chisholms The problem of the Speckled hen skulle kunna vara frågan om det är möjligt att föreställa sig något som inte går att beskriva? Under renässansen var det som bekant inte helt ovanligt att konstnärer gav sig på att skildra överjordiska motiv såsom Gud och paradiset. Resultatet blev lite sådär; skäggiga gubbar med särk och trädgårdar där lejon vilar bredvid lamm. Paradoxalt nog förefaller svårigheterna inte vara lika stora när det gäller att beskriva motsatsen. Bosch och Bruegels helvetesskildringar  har bevarat sin suggestionskraft medan deras målningar av paradiset obönhörligt förvandlats till kitsch.

En lösning på ovanstående problem problem har traditionellt sett varit att skapa en medlare mellan det mänskliga och det gudomliga. En Jesus, en Muhammed, en Moses. Även om det ligger bortom vår fattningsförmåga att föreställa sig Gud så är det däremot fullt möjligt att tänka sig en person som har mellanhavanden med gudomen. Det är så att säga något lättare att förstå och acceptera tanken på gudens människoson än människosonens gudomlige far.

Resonemanget bekräftas när man studerar Bob Dylans produktion under den kristna perioden 1979-81. Låtmaterialet domineras dels av uppmaningar till underkastelse och  dels av beskrivningar av människans tillkortakommanden. Symptomatiskt i sammanhanget är att  City of Gold -en låt som beskriver den himmelska tillvaron - aldrig gavs ut officiellt (även om den spelades live under gospelåren).

På albumet Slow Train Coming (1979)  finns det dock en låt som ligger stadigt inkilad på gränsen mellan det förståbara och intellektuellt ogripbara. Låten When He Returns berättar om Jesu återkomst då de rättrogna kristna ska uppstiga till himmelriket. Även om texten stilmässigt lutar tungt mot det bibliska så verkar de mer direkta bibelkopplingarna främst ha koncentrerats till första versen:

The iron hand it ain´t no match for the iron rod
The strongest wall will crumble and fall to a mighty God
For all those who have eyes and all those who have ears 
It is only He who can reduce me to tears
Don´t you cry and don´t you die and don´t you burn
For like a thief in the night , He´ll replace wrong with right
When he returns

Inledningsradens iron rod kan syfta både på på Psaltarens andra psalm (Ps 2:8) och andra versen i Uppenbarelseboken (Upp 2:27). Bägge beskriver hur den kommande Kristus skall styra över de världsliga furstarna och deras riken. "...och han skall valla dem med en stav av järn". Vidare alluderar All those who eyes and all those who have ears  på en passage i Jesaja (43:8) som återger en profetia om Israels befrielses: "För fram dem som är blinda fast de har ögon, döva fast de har öron.". Intressent att notera är hur Dylan modifierat bibeltexten så att alla människor som kan se och höra bjuds in som vittnen  snarare än de som tvärtom vägrar att se och höra  Den avslutande "like a thief in the night" är hämtat från första Thessalonikerbrevet (Thess 5:2) som beskriver tidpunkten för Jesu återkomst: "... för ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.".

I Bibeln består Jesu återkomst av tre delar: (1) Jesus återvänder till jorden, (2) de rättrogna upprycks medan (3) de som är kvar får utstå stora vedermödor. Tolkningarna går emellertid isär. Vissa menar att att även de sant kristna måste genomlida vedermödorna innan de rycks upp, andra menar att endast de som inte är sant kristna kommer att bli kvar efter uppryckelsen. Även graden av konkretisering skiftar. En del anser att tid och plats redan är spikade spikade (till exempel: när antikrist regerat i sju år kommer Kristus att uppenbara sig på oljeberget) medan andra gör en mer symbolisk tolkning.

Hur Dylan såg på återkomsten, uppryckelsen och vedermödorna är inte helt lätt att reda ut. Den grupp  som Dylan tillhörde - Vineyard Society - ansåg att människorna vänt sina ansikten bort från Gud, och att de kristnas uppgift nu var att aktivt verka för guds rike på jorden, snarare än att enbart vänta på Kristus återkomst.

Oavsett vilken tolkning man gör är Jesu återkomst en händelse som kommer att beröra alla människor utan undantag. I When He Returns  har dock denna kollektiva händelse individualiserats (och därmed även konkretiserats) genom att kombinera den första versens du-tilltal med ett förstapersonsperspektiv. Det är tydligt att berättarjaget tvekar på sig själv och sin förmåga att inte låta sig korrumperas av sin omgivning:

Truth is an arrow and the gate is narrow that it passes through 
He unleashed His power at an unknown hour that no one knew
How long can I listen to the lies of prejudice?
How long can I stay drunk on fear out in the wilderness?
Can I cast it aside, all this loyalty and this pride?
Will I ever learn that there´ll be no peace, that the war won´t cease
Until He returns?

Den som försöker läsa texten till When he returns övermannas snart av den inneboende rytm som rimmen och assonanserna trummar fram. Dylans sång - som ibland lutar åt det proklamerande - ackompanjeras av Berry Beckets ensamma piano där ackorden spelas med ett nästan överdrivet dramatiskt eftertryck. Arrangemanget understryker på så sätt textens innehåll av både ödesmättat allvar och själslig utsatthet.

I sista versen återkommer du-tilltalet, men nu varvas uppmaningarna med uppfordrande frågor. Hur länge skall du leva i förnekelse och självhat?:

Surrender your crown on his blood-stained ground. take off your mask
He sees your deeds, He knows your  needs even before you ask
How long can you falsify and deny what is real?
How long can you hate yourself for the weakness you conceal?
Of every earthley plan that be known to man, He is unconcerned
He´s got plan of his own to set up His throne
When he returns.

Den bild av den återvändande Kristus i Guds gestalt som tecknas i sista versen genomsyras knappast av himlastormande lycka och förtröstan. Snarare får man intrycket av att Gud inte riktigt bryr sig. Till syvende och sist verkar människan ändå vara utlämnad till sig själv. Kanske beror det på att Gud och dennes plan helt enkelt är omöjliga att förstå sig på och därför också omöjliga att beskriva?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar