ICA Selection: Ale och Stormy Weather

ICA selection: Ale 3,5%

Inköpscentralernas AB´s egna ölmärke heter ICA Selection och bryggdes förr av Nils Oscar. Numera verkar det istället vara Grythyttans Brygghus som står bakom.

Tyvärr är ölen från ICA-selection inte riktigt lika bra som albumet . Tvärtom faktiskt. Faktum är att jag har fått göra två provningar då jag trodde mig ha fått tag på defekta flaskor. Men trots skilda datummärkningar står resultatet fast.

Ölet har en kemiskt blommig doft. Skummet är tätt, nästan segt. Smaken domineras av citrus och metall. Ölet är inte särskilt beskt och eftersmaken är kort. Färgen är dock trevligt honungsfärgad (och något oklar).

ICA Selecion består av en serie öl som här provas i kombination med det hyfsat färska trippelalbumet Triplicate. Tre öl med samma grafiska profil, tre skivor i samma konvolut.

 

Stormy Weather

Frågan är vad vad som egentligen skall ses som startskottet för Bob Dylans utforskande av "the American songbook. Började projektet med "Sinatra-albumet" Shadows in the Night (2015)?  Eller med tolkningarna av snögnistrande julevergreens i Christmas in Heart (2009)? Kanske föddes idén redan 1969 när Blue Moon tog plats på Self Portrait?  Oavsett vilket perspektiv man anlägger så kan man nog lugnt utgå från att 2017 års trippelalbum Triplicate i framtiden kommer att ses som något slags klimax.

De trettio låtarna på Triplicate verkar vara fördelade på tre skivor utifrån utifrån en viss tematik. Den första av Triplicates skivor; 'Til the Sun Goes Down domineras till exempel av sånger som på ett högst konkret sätt handlar om ensamhet och saknad. Ett av de allra bästa spåren på skivan är Stormy Weather, en sång som kanske främst förknippas med jazzvokalister av typen Dinah Washington och Billie Holiday.

Stormy Weather inleds med att en stråkspelad kontrabas och en blåssektion spelar en långsam och olycksbådande melodislinga. Introt förmedlar en känsla av tryckande obehag och alla som någon gång intresserat sig för filmmusik nickar instämmande. Det är så här det låter ner det har gått riktigt, riktigt illa. Halvvägs in i introt  kommer sången in. Något trevande, som när man letar efter ord för att beskriva en känsla man inte riktigt kan greppa:

Don´t know why
Thereé no sun up in the sky
Stormy Weather...

Men så plötsligt lättar det upp. Det ödesmättade mullret upphör, mörkret skingras och ersätts istället av en fjäderlätt melodi. Sången fortsätter, fritt och obesvärat:

...since my gal and I ain´t together
Keeps raining all of the time.

Effekten är inget mindre än förbluffande.  Trots att resten av sången fortsätter smeksamt och bitterljuvt bär man som lyssnare med sig minnet av den nattsvarta och tryckande inledningen. Det är som när man nås av ett dödsbud eller när en kärleksrelation hastigt bryter samman. Trots att allt är slaget i spillror fortsätter ändock livet med alla sina banaliteter. Man arbetar, dricker kaffe och ser dåliga filmer. Då och då kommer insikten tillbaka som en yrsel, men man förstår också att det kommer att gå allt längre mellan besöken. Till slut finns bara en molande känsla kvar; en känsla som man nu aktivt måste söka upp om man vill känna den på allvar.

I den intervju som gjordes  inför utgivningen av Triplicate frågar journalisten Bill Flanagan om sångerna på Triplicate "allow you to go to a place you can´t go in your own writing". Dylan svarar:

"Someone else had to write this song for me. It´s nerves are too raw. You leave yourself too open. I´d rather not go there, especially to write songs.

Även om frågan till en början handlar om sången Where is the one så skulle svaret nog kunna gälla för samtliga spår på skivan 'Til the Sun Goes Down och kanske särskilt Stormy Weather.

Stormy Weather slutar som den börjar; med en väderleksmetafor. Berättarjaget uttrycker en stilla förhoppning om sol:

All I do is pray the Lord above will let me walk in the sun once more
I can´t go on, everything I had is gone
Stormy Weather
Since my gal and I ain´t together,
Keeps raining all the time

Även om jag förstås gärna ser att Bob Dylan fortsätter att skapa och spela in musik så länge det går, så skulle det onekligen se rätt snyggt ut om Triplicate blev hans sista skiva. Tänk tanken; mannen som fick sitt genombrott med Blowin' In the Wind avslutar karriären med Stormy Weather.