ICA Selection: Porter 3,5%
När jag började med folkobob var det min bestämda avsikt att aldrig beskriva ett öl som odrickbart. Formuleringen kändes en smula överdriven. Som när Gordon Ramsay går på restaurang och spottar ut mat. Jag har svårt att tänka mig att något som ändå tillagats av en kock är omöjligt att svälja - hur skabbig kocken än må vara. Tack vare ICA Selection Porter måste jag nu ompröva min hållning i frågan.
Doften beskrivs bäst som korv och krut. Skummet är snabbt och frasigt. Färgen är mörkbrun och kolsyran något stickig. Smaken är inte särskilt lik en porter. Inte överhuvudtaget. Det finns ingen egentlig beska och smaken är mer som någon slags apelsinläsk. Eftersmak av citron och nyårsraket.
Om jag skall vara helt ärlig så kom inte smaken som en nyhet. För ett tag sedan drack jag en handfull öl från ICA Selection och då jag var övertygad om att ölen av någon anledning var defekta provade jag öl från en annan batch (och från en annan affär). ICA Selections Porter ingick vid bägge köptillfällena. Tyvärr odrickbar både första och andra gången.
ICA Selecion består av en serie öl som här provas i kombination med det hyfsat färska trippelalbumet Triplicate. Tre öl med samma grafiska profil, tre skivor i samma konvolut.
Doften beskrivs bäst som korv och krut. Skummet är snabbt och frasigt. Färgen är mörkbrun och kolsyran något stickig. Smaken är inte särskilt lik en porter. Inte överhuvudtaget. Det finns ingen egentlig beska och smaken är mer som någon slags apelsinläsk. Eftersmak av citron och nyårsraket.Om jag skall vara helt ärlig så kom inte smaken som en nyhet. För ett tag sedan drack jag en handfull öl från ICA Selection och då jag var övertygad om att ölen av någon anledning var defekta provade jag öl från en annan batch (och från en annan affär). ICA Selections Porter ingick vid bägge köptillfällena. Tyvärr odrickbar både första och andra gången.
ICA Selecion består av en serie öl som här provas i kombination med det hyfsat färska trippelalbumet Triplicate. Tre öl med samma grafiska profil, tre skivor i samma konvolut.
Sentimental Journey
Med lite god vilja kan man se att de tre skivor som tillsamman utgör trippelalbumet Triplicate var och en representerar ett individuellt, om än löst sammanhållet tema. Den första skivan; 'Til The Sun Goes Down handlar om saknaden och ensamheten efter separationen. Tonen är tillbakahållen och melankolisk. På Triplicates andra skiva - Devil Dolls - är materialet en aning bipolärt. Samtidigt som flertalet texter är optimistiskt livsbejakande och framförda till ett swingigt ackompanjemang hittar man på Devils Dolls också några av Triplicates allra sorgligaste spår. "Man ser ju inga stjärnor där intet mörker är" skaldade Erik Blomberg. Kanske gäller detta även för Devil Dolls.
Den melankoli som dominerade 'Til the Sun Goes Down återkommer på den sista och avlutande skivan; Comin' Home Late. Men perspektivet är nu ett annat. Om 'Til The Sun Goes Down speglade den enskilda och individuella erfarenheten av separation och ensamhet så skildrar Comin' Home Late, med vissa undantag, en mer allmänmänskligt existentiell erfarenhet av att tiden börjar gå mot sitt slut. Sett ur detta perspektiv blir låten Sentimental Journey en slags pivotpunkt; inte bara för skivan Comin' Home Late, utan för Triplicate-albumet som helhet.
Sentimental Journey är en smäktande 1940-talsschlager som tagit sitt namn från prästen Laurence Sternes reseskildring A sentimental Journey Through France and Italy från 1768. Det finns goda skäl att studera denna bok lite närmare. Till skillnad från sina samtida författarkollegor vars loggböcker ofta drog åt biologiska och antropologiska undersökningar a la Carl von Linné utforskade Sternes istället hur hans egna känslomässiga landskap påverkades av de nya omgivningar han färdades genom.
På samma sätt förhåller det sig med låten Sentimental Journey. Berättarjaget står visserligen i begrepp att ge sig av på en resa men det är tydligt att resan främst kommer att bli en inre resa:
Gonna take a sentimental journey
Gonna set my heart at ease
Gonna make a sentimental journey
To renew old memories
I tidsskriften Modern filosofi (#1 2017) skriver litteraturvetaren Johan Sahlin om hur Bob Dylans konstnärskap kännetecknas av en episodisk jaguppfattning, Till skillnad från det diakrona perspektivet - där livshändelser och livserfarenheter sker på ett meningsskapande sätt - har episodikern ingen upplevelse av en tydlig livsberättelse. Om man använder sig av litteraturvetenskapens begrepp så kan man säga att det saknas ett logiskt narrativ. Sahlin poängterar dock att episodikern inte nödvändigtvis behöver uppleva själva livet som meningslöst. Tvärtom
Det är lätt att förstå varför episodikern Dylan fastnar för Sentimental Journey. Berättarjaget befinner sig både i början och slutet av sin resa. Nyfiket förväntansfull och sentimentalt tillbakablickande på samma gång:
I got my bag, I got my reservation
Spent each dime I could afford
Like a child in wild anticipation
I long to hear that: "all aboard"
Tidigare har folkobob skrivit om hur Dylan under sin tidiga folksångarperiod ändrade texterna till Man of Constant Sorrow och I Was Young When I Left Home för att förstärka såväl rotlösheten som känslan av att samtidigt röra sig bort från och tillbaka mot. I Sentimental Journey behövde han inte ändra ett endaste ord.
Den melankoli som dominerade 'Til the Sun Goes Down återkommer på den sista och avlutande skivan; Comin' Home Late. Men perspektivet är nu ett annat. Om 'Til The Sun Goes Down speglade den enskilda och individuella erfarenheten av separation och ensamhet så skildrar Comin' Home Late, med vissa undantag, en mer allmänmänskligt existentiell erfarenhet av att tiden börjar gå mot sitt slut. Sett ur detta perspektiv blir låten Sentimental Journey en slags pivotpunkt; inte bara för skivan Comin' Home Late, utan för Triplicate-albumet som helhet.Sentimental Journey är en smäktande 1940-talsschlager som tagit sitt namn från prästen Laurence Sternes reseskildring A sentimental Journey Through France and Italy från 1768. Det finns goda skäl att studera denna bok lite närmare. Till skillnad från sina samtida författarkollegor vars loggböcker ofta drog åt biologiska och antropologiska undersökningar a la Carl von Linné utforskade Sternes istället hur hans egna känslomässiga landskap påverkades av de nya omgivningar han färdades genom.
På samma sätt förhåller det sig med låten Sentimental Journey. Berättarjaget står visserligen i begrepp att ge sig av på en resa men det är tydligt att resan främst kommer att bli en inre resa:
Gonna take a sentimental journey
Gonna set my heart at ease
Gonna make a sentimental journey
To renew old memories
I tidsskriften Modern filosofi (#1 2017) skriver litteraturvetaren Johan Sahlin om hur Bob Dylans konstnärskap kännetecknas av en episodisk jaguppfattning, Till skillnad från det diakrona perspektivet - där livshändelser och livserfarenheter sker på ett meningsskapande sätt - har episodikern ingen upplevelse av en tydlig livsberättelse. Om man använder sig av litteraturvetenskapens begrepp så kan man säga att det saknas ett logiskt narrativ. Sahlin poängterar dock att episodikern inte nödvändigtvis behöver uppleva själva livet som meningslöst. Tvärtom
Det är lätt att förstå varför episodikern Dylan fastnar för Sentimental Journey. Berättarjaget befinner sig både i början och slutet av sin resa. Nyfiket förväntansfull och sentimentalt tillbakablickande på samma gång:
I got my bag, I got my reservation
Spent each dime I could afford
Like a child in wild anticipation
I long to hear that: "all aboard"
Tidigare har folkobob skrivit om hur Dylan under sin tidiga folksångarperiod ändrade texterna till Man of Constant Sorrow och I Was Young When I Left Home för att förstärka såväl rotlösheten som känslan av att samtidigt röra sig bort från och tillbaka mot. I Sentimental Journey behövde han inte ändra ett endaste ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar