Tempel Cluster och The Groom's Still Waiting at the Altar

Tempel Cluster 3,5%

Så har det återigen blivit dags för ett suröl i folkobob. Cluster - Juicy sour är ett öl som fått en jämförelsevis stor spridning tack vare Bottl3,5hops samarbete med ICA. Ölet bryggs av Tempel Brygghus i Uppsala, ett bryggeri som gjort dig kända för öl med originella smakkombination och med snitsiga, hårdrocks-inspirerade namn och etiketter. Cluster är inget undantag då både fläder och rabarber finns med bland ingredienserna.

Färgen är ljust blekgul (flädersaft?) och inte helt klar. Doft av grape och tropisk frukt. Kolsyran är frisk men inte stickig. Skummet är frasigt och snabbt.Smaken är syrlig, men inte i extremänden av skalan.  Man hittar - inte helt oväntat - både rabarber och fläder i smaken men också lime och ljust bröd. Te i avslutet och en lång eftersmak med grapefrukt. Något simmig munkänsla.

På etiketten ser vi en eldpelare sträcka sig mot skyn. Rimligt kan man tycka då bryggeriets namn ofelbart för tankarna till Jerusalems tempel och dess brännoffer. En reminiscens av den gammeljudiska offerritualen lever fortfarande kvar i  kristendomens nattvard där man samlas vid kyrkans altare för att ta emot  köttet och blodet från Guds egna offerlamm.

The Groom's Still Waiting at the Altar

Det finns mycket som förenar The Groom's Still Waiting at the Altar med Caribbean Wind. Bägge låtarna skrevs och spelades in i samband med albumet Shot of Love och bägge låtarna lyftes bort för att sedan  återvända längs krokiga vägar. The Groom's Still Waiting at the Altar finns till exempel med på en kassettutgåva redan 1981, men låten läggs definitivt in som albumets sjätte spår när det ges ut på  CD 1990. 

Båda sångerna behandlar också en snarlik religiös och existentiell tematik, men där Caribbean Wind  inledningsvis andas livshunger och förväntan målar de två första verserna av The Groom's Still Waiting at the Altar istället upp en bild av förfall och andlig klaustrofobi - hur man än gör blir det ändå och oundvikligen fel:

Prayed in the ghetto  with my face in the cement
Heard the last moan of the boxer, seen the massacre of the innocent
Felt around for the light switch, felt around for her face
Been treated like a farm animal on a wild goose chase

Try to pure at heart, they arrest you for robbery
Mistake your shyness for aloofness, your silence for snobbery
Got the message this morning, the one that was sent to me
About the madness of becomin' what one was never meant to be

Den känsla av dekadent storstadsliv som inledningen förmedlar bekräftas och förstärks av musiken: En stötig och högljudd Chicagoblues som bara är ett myrsteg bort från sextiotalets Leopard-Skin Pill-Box Hat och Ballad of a Thin Man. Skillnaden är snarare kvantitativ än kvalitativ. The Groom's Still Waiting at the Altar är extra allt: Det är fler gitarrer och ett maffigare blås; samtidigt är det också tajtare och mer välpolerat.

I tredje versen introduceras en kvinna vid namn Claudette och kanske var det just hennes ansikte som sångjaget trevade efter i början av sången. Det är även oklart huruvida det är sångjaget eller Claudette som utsätts för förtal och skvaller (slander), men oavsett vilket verkar relationen ha varit mer än lovligt känslomässigt dränerande:

Don't know what I can say about Claudette that wouldn´t come back to haunt me
Finally had to give her up 'bout the time she began to want me
But I know God has mercy on them who are slandered and humiliated
I´d a-done anything for that woman if she didn´t make me feel so obligated

En annan likhet mellan The Groom's Still Waiting at the Altar och Caribbean Wind är de stora textmässiga skillnaderna som föreligger mellan de olika live- och studioversionerna. I ett liveframförande den 13 november 1980 (se till exempel Bootleg series vol. 13: Trouble no More) lyder  refrängen som följer: 

Oh, set my affection on things above
Let nothing stand in the way of that love
Not even the Rock of Gibraltar
If you see her on Fannin street 
Tell her that I still thinks she´s neat
And that the groom's still waiting at the altar

Formuleringen "... set my affection on things above" är hämtad från aposteln Paulus brev till församlingen i Kolossai (Kolosserbrevet 3:2). Är det strapatserna med Claudette som ligger bakom sångjagets önskan om att kunna flytta sitt fokus  till det ovanmänskliga? Det högstämda idealet står i skarp kontrast mot raderna om Fanning street - ett prostitutionsstråk i New Orleans som odödliggjorts av Leadbelly i låten med samma namn. En smula lågt kan man tycka och kanske är detta anledningen till att raden stryks i den studioinspelning som görs ett halvår senare. I slutet av april 1981 ser refrängen istället ut så här:

West of the Jordan, east of the Rock of Gibraltar
I see the burning of the stage
Curtain risin' on a new age
See the groom still waitin at the altar

Gibraltarklippan är inte längre en metafor för obetvinglig Gudskärlek, utan en faktisk geografisk punkt i en hemmasnickrad profetia om hur den nya tiden att randas väster om Jordanien och öster om Gibraltar.

Trots att  studioversionens refräng framstår som betydligt mer kryptisk än den tidigare liveversionen, överensstämmer studioversionen faktiskt bättre med sättet som Dylan sjunger låten på. Texten till The Groom's Still Waiting at the Altar ropas nämligen fram, sats för sats. Sångstilen för tankarna till bluessångare som Howling Wolf, men också till det sätt som slagord skanderas av ett demonstrationståg.  Eller kanske ännu mer en plakatbärande bibeltok som högljutt proklamerar att slutet är nära?

Det enda som de två refrängerna egentligen har gemensamt är just formuleringen "... the groom's still waiting at the altar", en rad som förstås är avgörande för hur texten skall tolkas. Bilden av Jesus som en väntande brudgum återkommer ett flertal gånger i Nya testamentet; till exempel skriver Paulus så här till församlingen i Korinth:

Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. (2 Kor 11:2)

Även om dagens queerteologer tolkar äktenskapet med Kristus som en metafor för det queera och ickebinära, ger The Groom's Still Waiting at the Altar i slutändan stöd för en mer traditionell läsning. Paulus patriarkala bildspråk överensstämmer nämligen perfekt med den avslutande versen där förebuden om undergången hopar sig, samtidigt som sångjaget spekulerar i Claudettes själs- och könsliv. Enligt klassiskt mönster ställs respekterad maka mot bordellmamma i Buenos Aires:

Cities on fire, phones out of order
They're killing nuns and soldiers, there's fighting on the border
What can I say about Claudette? Ain't seen her since January
She could be respectfully married or running a whorehouse in Buenos Aires

Samtidigt är bilden av den väntande brudgummen en smula tvetydig. Väntar brudgummen på sångjaget, Claudette eller lyssnaren?